söndag 5 juli 2009
onsdag 10 juni 2009
söndag 31 maj 2009
lördag 23 maj 2009
onsdag 13 maj 2009
söndag 3 maj 2009
fredag 1 maj 2009
måndag 20 april 2009
Novell:INattensMagiskaTid
I nattens magiska tidDet är tidigt på morgonen 04:30 och ingen har ännu vaknat. Det har varit en lång och kall vinter, men nu är det äntligen vår. Om ett tag kommer solen att gå upp och alla fönster i höghuset kommer att tändas. Folk kommer att höra sina väckarklockor ringa och sakta ta sig upp ur sina sängar för att uträtta en ny dags arbete.
Men i det mittersta fönstret på tredje våningen är ljuset redan tänt, även om det egentligen borde vara alldeles för tidigt för någon att vara vaken vid den här tiden på dygnet.Jag står ute i kylan och tittar upp emot det tända ljuset. Om jag tittar riktigt noga kan jag se en mörk gestalt stå i fönstret och titta ut på de andra höghusen.
Jag vinkar. Hon hade alltså inte glömt att vi skulle träffas här ute inatt. Emma vinkar tillbaka där uppe från sitt sovrumsfönster och jag känner hur mycket jag har saknat henne. Hon försvinner från fönstret och jag vet att efter ett litet tag kommer hon att vara nere på marken. Natten är bara min och Emmas egen tid. Hela staden ser annorlunda ut. När det är mörkt och det svaga månljuset på höghusen kastar mystiska skuggor över gatstenen. Ingen annan kan ta upp våra tankar eller störa oss nu. Himlen ligger som ett mörkt blått täcke över staden och gatlamporna har ännu inte tänts. Alla som Emma känner ligger i djup sömn, men de skulle lika bra kunnat vara döda eller aldrig ens funnits.
Hon avbryter plötsligt mina tankar med att rycka upp dörren. Hon tittar blygt på mig med sina isblå ögon. Jag ler.
– Hej Emma! Jag har saknat dig!
Hon går fram mor mig och ger mig en kram.
– Hej! Jag har saknat dig med.
Hon har en röd regnjacka, blå jeans och rosa converse.
– Kom! Säger jag. Jag har en sak att visa dig.
– Är det långt dit? Undrar hon.
– Nej, det är precis här i närheten. Kom nu!
Jag tar Emmas lilla varma hand i min och drar iväg. Vi går en bit och jag stannar till och släpper handen.
– Är det här? Frågar hon besviket. Men detta är ju bara en vattenpöl, konstaterar hon.
– Titta igen! Säger jag finurligt.
– Åh, guldfiskar! Vad söta!
Det simmar runt fem guldfiskar i den djupa vattenpölen.
– De är ju i olika färger också! Hur gjorde du?
– Bara lite vanlig magi, svarar jag nonchalant. Varje färg representerar en känsla. Blått står för lugn, säger jag och pekar på den blå fisken. Gult står för lycka. Svart står för ondska och avundsjuka och grönt står för tur. Vad tror du att rött står för? Frågar jag och tittar henne djupt i ögonen.
– För kärlek, ler hon och lirkar in sin hand i min.
I tystnad går vi hand i hand ut på vägen och upp för en bro. Vi ställer oss vid brons kant och tittar på vägen där nere.
Jag börjar blåsa bubblor. Jag blåser en liten drake som flyger emot Emmas ansikte. Hon sträcker ut ett finger mot draken. Den spricker och är borta. Emma ger ifrån sig ett litet sött fnittrande.
– Önska dig något, säger jag. Vad du vill!
– Hm, funderar hon. En fjäril!
Jag börjar blåsa igen. Det blir en fjäril som flaxar med sina vingar mot Emma. Denna gång tar hon inte i sönder den utan står still och låter den sätta sig i hennes hår. Det ser väldigt fint ut. Jag ser mot vägen igen och blåser ett hjärta. Det börjar flyga uppåt, men plötsligt spricker det.
– Tom, säger Emma allvarligt. Är du bara en dröm?
Hon ger mig en sorgsen blick. Jag kan se en liten tår leta sig fram ur hennes ögonvrå.– Du vet att jag är allt som du vill att jag ska vara.
Himlen har börjat ljusna och snart kommer det att bli morgon.– Jag måste gå. Jag måste gå. Vi får ses någon annan gång.
– Gå inte! Säger Emma förtvivlat. Måste du gå än?
– Du vet att jag måste gå nu, säger jag bestämt.
– Jag älskar dig! Säger Emma.
Jag känner hur min kropp börjar tyna bort till stoft. Snart kommer jag att vara som en död. Eller någon som aldrig har funnits. Bara ett minne av en dröm som bara Emma och jag känner till. Men vi kommer att ses igen. Det känner jag på mig.
söndag 19 april 2009
VampyrVideoDröm
Detta är början på en dröm jag drömde i förrgår. Håller på att skriva ner den. Jag tror att den kommer att bli som en novell. När den är klar sägger jag till resten här.
Det var min födelsedag. Jag, mamma, pappa & Jessica satt vid min säng och skulle kolla på film. Jag fick välja eftersom att jag fyllde år. Jag valde en skräckfilm med vampyrer, eftersom att jag har så att säga blivit besatt av vampyrer sedan jag läst Twilight-böckerna.Pappa satte i filmen i videon. Jag hade sett filmen en gång förut, men den var läskigare än vad jag mindes. Och nu var vi ändå bara inne på första halvan av filmen. Den sista halvan var ännu blodigare och läskigare för där höll alla vampyrer på att ta över världen. Jessica satt uppkrupen i ett hörn med en kudde vid ansiktet.
– Har ni sett Barnhemmet? Frågade hon tyst.
– Jaaa, suckade jag. Klart vi har!
– Denna var läskigare!! Konstaterade Jessica.
Jessica är min storasyster. Hon är 16, alltså tre år äldre än mig, faktiskt. Hon är livrädd för skräckfilmer och vågar inte ens gå ner i vår totalt ofarliga källare efter att ha sett en. Jag, däremot, har alltid fascinerats av de läskiga varelserna. Nu började filmen komma in på den sista halvan. Vampyrerna tog över världen, och Jessica satt gömd bakom sin kudde.
– Kan vi inte stänga aaav? Kved hon.
– Neej, kom igen! Den är faktiskt min födelsedag! Sa jag, men jag tyckte faktiskt också att filmen var väldigt läskig. Jag vågade inte titta mer, men jag vägrade visa mig feg och ta en kudde som Jessica. Jag kravlade fram till videon.
– Okej då, vi stänger av.
Jag andades ut. Filmen var verkligen mycket läskigare än vad jag kom ihåg. Den lämnade en hotfull stämning i rummet.
Familjen delades upp och alla gick till sina rum för att göra sig i ordning inför natten. Jag tog på mig mitt nattlinne och gick till badrummet för att borsta tänderna. När jag stod och tänkte på de läskiga vampyrerna medan jag borstade tänderna. Då hörde jag ett hasande ljud, liksom underifrån. En vampyr, en vampyr! Var det första jag skräckslaget tänkte.
– Jeeesicaaaa! Kom!
– Vad nu då? Gäspade Jessica trött efter att ha släpat sig till toaletten.
– Sch, lyssna!
Det hasande ljudet fortsatte. Det måste komma från källaren.
– Kom, sade jag bestämt. Vi måste gå ner och kolla efter vad det är.
Jag var rädd, men jag vägrade låta min rädsla styra mig nu. Om det var någonting där nere i källaren så skulle jag minsann ta reda på vad. Vi tassade försiktigt ner för trappad för att inte skrämma iväg det hasande ljudet. I källaren försökte vi lokalisera från vilket rum ljudet kom ifrån. Det verkade komma från matkällaren. Dit brukade någon aldrig gå, utom mamma när hon skulle hämta upp mat. Väl inne i matkällaren hördes det hasande ljudet betydligt starkare. Det verkade komma från en stor låda bredvid en kylbox.
– Ska vi öppna? Frågade jag.
– Ja, du öppnar! Sa Jessica.
Jag drog ut lådan. Och förlamades av skräck. Det var en kista utav trä. Lite mindre än i normal storlek. Innan vi hann säga någonting, eller ens tänka öppnades locket med ett knak. Det var en varelse i lådan. En livs levande varelse, och den tittade på oss med onaturligt gula ögon. Munnen var som ett rött sträck och hyn var vit som snö. Håret var tjockt i glänsande svart. Han hade äkta vampyrkläder, alltså en sådär svart vit kostym som man klär ut sig med på halloween. Han öppnade den röda munnen och blottade två stora spetsiga framtänder. Äntligen började våra kroppar fungera igen. Vi skrek och skrek som galningar. På skakiga ben försökte vi fly från varelsen. Men hur skulle vi egentligen kunna fly? Det fanns en vampyr på riktigt i denna världen och som att det inte räckte nog så var han dessutom i vårt hus. Jag började plötsligt känna mig väldigt illamående och allt liksom snurrade som att han höll på att svimma. Jag hade fortfarande inte ens lyckats ta mig ut ur matkällaren. Jag hörde springande steg. Det måste vara mamma och pappa som undrar vad som är på gång.
När jag vaknade upp befann oss på en jättestor kulle, full med grönt gräs. Vinden blåste svalt och det var ganska varmt i luften. Mamma, pappa och Jessica var där, men de såg på något sätt annorlunda ut. Mamma satt på en kulle och stirrade bestämt ut i ingenting. Hennes ögon var utan liv, som om de hade förlorat allt hopp. Håret var slitet och grått med silvriga slingor. Hon såg med ens mycket äldre ut.
Ingen annan syntes till. Vampyren verkade till min stora lättnad vara borta. Kanske var han kvar hemma i huset.
Det kändes som att våra fötter liksom flög fram över marken när vi gick över gräset. Luften var lätt att andas, men den kändes annorlunda i lungorna än luften där hemma.
Jessica och jag bestämdes oss för att utforska den stora kullen för att se om det fanns någon väg ner. Hennes ögon såg alldeles grå ut, som att de hade förlorat all färg och inte kunde se något ljus. Det kändes som att vi hade blivit fångade.
När jag och Jessica gick runt kullen insåg vi att det inte fanns någon väg ner. Där gräset slutade började ett stort stup som gick rakt ner. Jag kände igen detta, vi var fast i en scen av videofilmen. Om man tittade ner för stupet kunde man skymta marken någonstans långt där nere. Jag undrade om det kunde finnas något sett att klättra ner för stupet. Om det fanns en lång stege, eller någon slags trappsteg på insidan av stupet.
När jag och Jessica hade gått runt hela kullen och konstaterat att vi var fast på den, kom vi tillbaka till mamma och pappa. Pappa satt och petade fundersamt i gräset. Mamma stod vid kanten av stupet och blickade ut i luften. Hennes hår glänste till i solljuset. Jag såg henne beslutsamt ta ett steg framåt.
- Neej, hoppa inte! Skrek jag för full hals. Då blir du fast i videofilmen!
Men det var för sent. Hon var borta. Vi sprang mot platsen där mamma hade hoppat och tittade ner. Vad hade hänt? Var hon död? Men jag trodde inte att hon var död. Det kändes inte så. Och dessutom, om detta stämde överens med filmen så skulle hon nu ha utnyttjat sin odödliga förmåga och blivit en vampyr. Hon var antagligen där nere på marken nu.
- Jag hoppar också.
Jessica tittade ner och gjorde sig beredd att hoppa.
- Nej! Skrek jag. Är du galen? Om du hoppar så har du ingen chans att komma ut härifrån.
- Det spelar ingen roll. Vi är ändå fast här.
Hon hoppade.
- Neej! Vänta!
Jag tänkte inte mer, utan slungade mig ut i luften. Och föll.
Det var min födelsedag. Jag, mamma, pappa & Jessica satt vid min säng och skulle kolla på film. Jag fick välja eftersom att jag fyllde år. Jag valde en skräckfilm med vampyrer, eftersom att jag har så att säga blivit besatt av vampyrer sedan jag läst Twilight-böckerna.Pappa satte i filmen i videon. Jag hade sett filmen en gång förut, men den var läskigare än vad jag mindes. Och nu var vi ändå bara inne på första halvan av filmen. Den sista halvan var ännu blodigare och läskigare för där höll alla vampyrer på att ta över världen. Jessica satt uppkrupen i ett hörn med en kudde vid ansiktet.
– Har ni sett Barnhemmet? Frågade hon tyst.
– Jaaa, suckade jag. Klart vi har!
– Denna var läskigare!! Konstaterade Jessica.
Jessica är min storasyster. Hon är 16, alltså tre år äldre än mig, faktiskt. Hon är livrädd för skräckfilmer och vågar inte ens gå ner i vår totalt ofarliga källare efter att ha sett en. Jag, däremot, har alltid fascinerats av de läskiga varelserna. Nu började filmen komma in på den sista halvan. Vampyrerna tog över världen, och Jessica satt gömd bakom sin kudde.
– Kan vi inte stänga aaav? Kved hon.
– Neej, kom igen! Den är faktiskt min födelsedag! Sa jag, men jag tyckte faktiskt också att filmen var väldigt läskig. Jag vågade inte titta mer, men jag vägrade visa mig feg och ta en kudde som Jessica. Jag kravlade fram till videon.
– Okej då, vi stänger av.
Jag andades ut. Filmen var verkligen mycket läskigare än vad jag kom ihåg. Den lämnade en hotfull stämning i rummet.
Familjen delades upp och alla gick till sina rum för att göra sig i ordning inför natten. Jag tog på mig mitt nattlinne och gick till badrummet för att borsta tänderna. När jag stod och tänkte på de läskiga vampyrerna medan jag borstade tänderna. Då hörde jag ett hasande ljud, liksom underifrån. En vampyr, en vampyr! Var det första jag skräckslaget tänkte.
– Jeeesicaaaa! Kom!
– Vad nu då? Gäspade Jessica trött efter att ha släpat sig till toaletten.
– Sch, lyssna!
Det hasande ljudet fortsatte. Det måste komma från källaren.
– Kom, sade jag bestämt. Vi måste gå ner och kolla efter vad det är.
Jag var rädd, men jag vägrade låta min rädsla styra mig nu. Om det var någonting där nere i källaren så skulle jag minsann ta reda på vad. Vi tassade försiktigt ner för trappad för att inte skrämma iväg det hasande ljudet. I källaren försökte vi lokalisera från vilket rum ljudet kom ifrån. Det verkade komma från matkällaren. Dit brukade någon aldrig gå, utom mamma när hon skulle hämta upp mat. Väl inne i matkällaren hördes det hasande ljudet betydligt starkare. Det verkade komma från en stor låda bredvid en kylbox.
– Ska vi öppna? Frågade jag.
– Ja, du öppnar! Sa Jessica.
Jag drog ut lådan. Och förlamades av skräck. Det var en kista utav trä. Lite mindre än i normal storlek. Innan vi hann säga någonting, eller ens tänka öppnades locket med ett knak. Det var en varelse i lådan. En livs levande varelse, och den tittade på oss med onaturligt gula ögon. Munnen var som ett rött sträck och hyn var vit som snö. Håret var tjockt i glänsande svart. Han hade äkta vampyrkläder, alltså en sådär svart vit kostym som man klär ut sig med på halloween. Han öppnade den röda munnen och blottade två stora spetsiga framtänder. Äntligen började våra kroppar fungera igen. Vi skrek och skrek som galningar. På skakiga ben försökte vi fly från varelsen. Men hur skulle vi egentligen kunna fly? Det fanns en vampyr på riktigt i denna världen och som att det inte räckte nog så var han dessutom i vårt hus. Jag började plötsligt känna mig väldigt illamående och allt liksom snurrade som att han höll på att svimma. Jag hade fortfarande inte ens lyckats ta mig ut ur matkällaren. Jag hörde springande steg. Det måste vara mamma och pappa som undrar vad som är på gång.
När jag vaknade upp befann oss på en jättestor kulle, full med grönt gräs. Vinden blåste svalt och det var ganska varmt i luften. Mamma, pappa och Jessica var där, men de såg på något sätt annorlunda ut. Mamma satt på en kulle och stirrade bestämt ut i ingenting. Hennes ögon var utan liv, som om de hade förlorat allt hopp. Håret var slitet och grått med silvriga slingor. Hon såg med ens mycket äldre ut.
Ingen annan syntes till. Vampyren verkade till min stora lättnad vara borta. Kanske var han kvar hemma i huset.
Det kändes som att våra fötter liksom flög fram över marken när vi gick över gräset. Luften var lätt att andas, men den kändes annorlunda i lungorna än luften där hemma.
Jessica och jag bestämdes oss för att utforska den stora kullen för att se om det fanns någon väg ner. Hennes ögon såg alldeles grå ut, som att de hade förlorat all färg och inte kunde se något ljus. Det kändes som att vi hade blivit fångade.
När jag och Jessica gick runt kullen insåg vi att det inte fanns någon väg ner. Där gräset slutade började ett stort stup som gick rakt ner. Jag kände igen detta, vi var fast i en scen av videofilmen. Om man tittade ner för stupet kunde man skymta marken någonstans långt där nere. Jag undrade om det kunde finnas något sett att klättra ner för stupet. Om det fanns en lång stege, eller någon slags trappsteg på insidan av stupet.
När jag och Jessica hade gått runt hela kullen och konstaterat att vi var fast på den, kom vi tillbaka till mamma och pappa. Pappa satt och petade fundersamt i gräset. Mamma stod vid kanten av stupet och blickade ut i luften. Hennes hår glänste till i solljuset. Jag såg henne beslutsamt ta ett steg framåt.
- Neej, hoppa inte! Skrek jag för full hals. Då blir du fast i videofilmen!
Men det var för sent. Hon var borta. Vi sprang mot platsen där mamma hade hoppat och tittade ner. Vad hade hänt? Var hon död? Men jag trodde inte att hon var död. Det kändes inte så. Och dessutom, om detta stämde överens med filmen så skulle hon nu ha utnyttjat sin odödliga förmåga och blivit en vampyr. Hon var antagligen där nere på marken nu.
- Jag hoppar också.
Jessica tittade ner och gjorde sig beredd att hoppa.
- Nej! Skrek jag. Är du galen? Om du hoppar så har du ingen chans att komma ut härifrån.
- Det spelar ingen roll. Vi är ändå fast här.
Hon hoppade.
- Neej! Vänta!
Jag tänkte inte mer, utan slungade mig ut i luften. Och föll.
lördag 18 april 2009
tisdag 14 april 2009
Bild:Legobit
Vi målade av legobitar i akryl på bilden på Elevens val.Bilden blev inte särskilt bra eftersom att jag tog den med mobilen i skolan.
Det kommer nog en bättre bild senare.
måndag 13 april 2009
.jpg)
fredag 10 april 2009
onsdag 8 april 2009
söndag 29 mars 2009
söndag 22 mars 2009
evanced
Hon (han) är en tjej som kallas Eve
& en kille (tjej) som kallas Evan
Hon (han) är galen
& han (hon) är deppig
Hon (han) är min bästa vän
*
BESÖK hennes blogg nu!
http://evanced.blogg.se
& en kille (tjej) som kallas Evan
Hon (han) är galen
& han (hon) är deppig
Hon (han) är min bästa vän
*
BESÖK hennes blogg nu!
http://evanced.blogg.se
lördag 21 mars 2009
DagensStilIkon:TomasDiLeva
Dagens Stilikon: Tomas di Leva
1) Denna utstyrseln gillar jag personligen mest. Den långa klänningen ser ut att komma från en annan planet. Den är väldigt elegant och gör så att Tomas ser ut som en kung i en serietidning.
1) Denna utstyrseln gillar jag personligen mest. Den långa klänningen ser ut att komma från en annan planet. Den är väldigt elegant och gör så att Tomas ser ut som en kung i en serietidning.
2) Här är Tomas mer vardagligt klädd.
Klänningen är vid och i en vacker lila färg
med en matchande matkasse. De vita
foppatofflorna matchar det lila och får
dem att inte se så sjabbiga ut.
Klänningen är vid och i en vacker lila färg
med en matchande matkasse. De vita
foppatofflorna matchar det lila och får
dem att inte se så sjabbiga ut.
3) Här står Tomas på scenen och bär en klänning som framhäver
hans personlighet. Regnbågen tillsammans med Tomas hår gör
att det ser hippie-aktigt ut
hans personlighet. Regnbågen tillsammans med Tomas hår gör
att det ser hippie-aktigt ut
fredag 20 mars 2009
torsdag 19 mars 2009
birdiebirdiebird
tagen från
På Elevens val i Bild har vi målat legobitar. Jag ska försöka att komma ihåg att fotta min bild nästa onsdag och lägga ut den här.
tisdag 17 mars 2009
Bok:VadJagÄlskade
siri hustvedtvad jag älskade
vad jag älskade har blivit Siri Hustvedt's internationella genombrott. Hon är gift med Paul Auster som också är en känd författare.
Leo jobbar som konsthistoriker. Han är mycket facinerad av konst. Leo hittar en mycket speciell tavla som han älskar. Han spårar upp konstnären som heter Bill, och de blir mycket nära vänner. Leo är lyckligt gift med Erica som han älskar över allt annat. Bill är gift med en kvinna som heter Lucille.
Boken är i tre delar och sträcker sig över 25 år av Leo's liv. Det händer mycket i boken hela tiden och den är mycket känslosam. Boken handlar både om konst och om relationer och känslor. Under de 25 åren som man får följa Leo, Bill och deras familjer, går de igenom olika perioder av lycka och mycket sorg. Boken beskriver vilket stort tomrum en saknad person kan lämna efter sig, och vad konsekvenserna blir för de som lever kvar.
Jag tyckte att boken var jättebra och spännande. Den var speciell och handlade om många olika saker. Det är mest en vuxenbok, men ungdomar kan också läsa den.
söndag 15 mars 2009
lördag 14 mars 2009
tisdag 10 mars 2009
söndag 8 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
lördag 28 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
Bok:Det femte barnet
Det femte barnet
Doris Lessing
När det femte barnet föddes, var inte den lyckliga familjen längre lycklig.
Doris Lessing är en känd författare som har givit ut många böcker. 2007 vann hon Nobelpriset i litteratur.
Boken handlar om Harriet och David. Båda är typen som håller sig i bakgrunden. På en gemensam fest med jobbet får de syn på varandra när båda står tryckta vid varsin sida av väggen och iakttar de andra som dansar. De bestämmer sig för att flytta ihop och skaffa en stor familj med många barn. De köper sig ett stort hus så att alla barnen ska få plats. Deras föräldrar tycket att de är tokiga och inte har råd till så många barn, men Harriet och James står på sig. Allt går mycket bra. Släkten kommer och besöker den stora famlijen vid de stora högtiderna och festerna håller på i flera veckor. De har den perfekta familjen som alla vill ha och alla avundas dem. Men när det femte barnet är på väg börjar saker och ting gå snett. Harriet känner att den här barnet inte kommer att bli som de andra. Barnet sparkas så hårt i magen så att det känns som att hon ska gå sönder och hon börjar inbilla sig att hon grå och bär på ett monster. När barnet har fötts visar det sig att hon hade rätt. Barnet, som döps till Ben, är inte vackert, det ser lite ut som ett troll men läkaren säger att det inte är något fel på barnet och de får åka hem. Men Ben är inte som andra barn, inte alls.. Den lyckliga familjen kommer aldrig mer att bli sig lik.
Bok.det dom inte sa
det dom inte sa, om hur jag blev feminist
Lisa Lindén
Detta är feministen Lisa Lindén's debut-bok. Boken handlar om det viktiga ämnet vad feminism är och att det finns olika sorters feminism. Boken kan både läsas själv eller användas i skolan som underlag för diskutioner. Det är mycket fakta i boken och vissa saker kan bli lite tråkiga, men de delarna kan man bläddra förbi. Vissa saker är ganska självklara som man redan vet. Det är korta kapitel och stor text. I början av varje kapitel är det ett litet citat från t.ex. en bok eller en dikt. I slutet av varje kapitel är det skrivet i kusivt en text om Lisa Lindéns personliga upplevelser som t.ex. när hon tycker att hon har blivit orättvist behandlad p.g.a. sitt kön. Detta gör boken mycket mer intressant att läsa eftersom att det gör den mycket mer personlig och inte bara handlar om ren fakta. Boken kommer fram till att det inte är jämnställt i Sverige, även om vi är en bra bit på vägen om man jämför med andra länder. Jag tycker att boken är skriven för ungefär folk i 15-årsåldern, men intresserade vuxna kan också läsa den för det finns mycket att lära sig.
torsdag 19 februari 2009
söndag 15 februari 2009
fredag 13 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
söndag 8 februari 2009
Tamara De Laval
Idag var jag på Tamara De Laval´s utställning på Krognoshuset.
In this world
Det var jättecoola bilder med många små detaljer som kartor och mönster.
Bok:Veronika bestämmer sig för att dö
Paulo CoelhoVeronika bestämmer sig för att dö
Roman
Paulo Coelho är författaren till den stora världssuccén Alkemisten som har blivit översatt till 56 olika språk och finns i 156 länder. När Paulo var i tonåren blev han inlagd på mentalsjukhus av sina föräldrar tre gånger för att de tyckte att hans författardrömmar var opassande. Med Veronika bestämmer sig för att dö medvekade han till att få igenom en Brasiliansk lag mot tvångsintagning på mentalsjukhus.
Bokens huvudperson heter Veronika. Hon är ung och vacker. Hennes familj älskar henne och har gjort allt för henne. Hon har många manliga beundrare. Veronika bestämmer sig ändå för att dö. Kanske är det för att hon inte har följt sin dröm om att bli pianist, eller så är det bara för att hon inte vill bli gammal och för feg för att kunna göra något åt saken när alla dagar är sig lika och upprepar sig. Hon tar en överdos av sömntabletter och inväntar sin död. Men det går inte som Veronika har planerat. Hon vaknar upp på Villete, ett mentalsjukhus i trakten. Där finns både riktiga galningar, och Brödraskapet som är en grupp människor som inte vill leva ute i den riktiga världen, även om skulle ha kunnat. Hon får beskedet att hon bara har några få dagar kvar att leva som hon ska spendera instängd på Villete. Först försöker hon att få lov att dö tidigare, men sakta börjar hon ångra sitt beslut och uppskatta livet igen. Boken kommer fram till att varje sekund av livet är ett beslut mellan att leva och att dö. Även om vissa saker man gör verkar galna i andras ögon så kan det vara en del av den personliga utvecklingen. Jag tycker att boken är jättebra för att den tar upp många stora frågor om livet. Man förstår att glappet mellan att vilja leva och att vilja dö är litet och att man kan se livet från två olika håll. Livet kan vara tråkigt, men det kan man ofta förändra på själv genom att följa sina drömmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)